Åh, jag är så fruktansvärt kluven när det kommer till gymnasieval. Eller, egentligen inte. Jag vet att jag vill gå Humanistiska, eller Samhälle med extra språk. Helst vill jag ju gå Humanistiska på Vasaskolan i Gävle, verkar vara en bra skola och en linje som är som klippt och skuren för mej, antagligen en tuff linje och jag är väl medveten om att där kommer jag inte kunna glida igenom lektionerna genom att förlita mej på de "grunder" jag redan har i språk och dylikt. Men jag tror jag skulle gilla utmaningen och att få utvecklas.

Men, då är det ju det här med flytten. Hur många gånger har jag inte sagt och tänkt att jag vill flytta, komma ifrån lilla edsbyhålan, starta om på nytt, och klara mej själv. Men jag känner mej inte alls lika säker längre, ju mer datumet då ansökningarna ska in närmar sej, ju mer verkligt blir det. Och det känns läskigt och skrämmande. Just nu tänker jag bara "tänk om..". Tänk om, jag hamnar i en klass där alla redan känner varandra och jag blir helt ensam? Tänk om, jag inte alls klarar skolan? Tänk om, jag inte trivs? Ja, ni hör ju själva. Tänk om, tänk om, tänk om. Den lilla Edsbyhålan som så många bara längtar på att få komma ifrån är ju tryggheten! Iallafall för mej är den det, här finns mamma och pappa som man kan luta sej mot, här finns de som jag vet är mina riktiga vänner som ligger mej så otroligt varmt om hjärtat. Hur ska jag kunna lämna det?

Men å andra sidan, tänk om det blir jättebra, tänk om jag träffar jättemycket nya vänner, tänk om skolan går galant, tänk om jag verkligen älskar att bo i Gävle? Också kanske jag helt ovetande slänger jag bort det för 3 sega år i Edsbyn?

Ska man välja tryggheten eller ska man handlöst kasta sej ut i det okända utan någon som finns där och tar emot en?

Näe, som det känns nu så är jag inte alls redo att flytta, jag är för rädd.
Men jag vill ju ändå..